Satt och letade igenom mina spellistor på spotify och hittade Beyonce's album Im sasha fierce började lyssna, fick en konstig känsla och kom på varför jag inte lyssnat på de albumet på väldigt länge. Sen rörde sig ett stort leende över mina läppar och helt plötsligt insåg jag hur bra jag mår idag och alla andra dagar.

I vintras mådde jag så fruktansvärt dåligt, på bara några få veckor rasade i princip hela mitt liv samman. Allt bara hände samtidigt och för första gången i mitt liv bröt jag totalt ihop. Jag stod hemma i mitt fönster och i max en sekund tänkte jag tanken... jag hoppar!!! Om livet är såhär då vill inte jag vara med längre!!!
Folk som känner mig vet att jag ALDRIG skulle göra något så fruktansvärt dumt, jag älskar livet alldeles för mycket och har förmånga i mitt liv som älskar mig. Vad jag egentligen behövde var bara någon att prata med...
Så jag åkte hem och grät ut på mamma, pappa och min närmsta vänners axlar...
Mina vänner här upp i Stockholm är världens bästa och jag älskar dom överallt annat men dom går aldrig att jämföra med mina vänner där hemma (inte nu)...dom har känt mig i hela livet och vet allt om mig.
Det är kanske inte så jätte lätt att toltalt bryta ihop på en väns axel som man känt i två år och berätta vad som hänt dom sista veckorna och fyra år innan det. Som vän skulle ja bli rädd =)

Med detta vill jag egentligen bara säga att allt blir bra, de ordnar sig, de löser sig de gör det alltid.
Alla har vi säkert tänkt tanken någon gång att detta kommer inte lösa sig jag kommer aldrig mer få må bra och helt plötsligt är allt bra och vi mår bra igen. Vad som hjälpte mig var såklart allt stöd jag fick av alla runt omkring mig och det andra var att faktiskt inse att nu mår jag såhär och så får det va. Jag frsökte hela tiden sträva efter att må bra och vara goa glada Mia igen på tio minuter men varje gång föll jag hårt och det gjorde bara mer och mer ont att jag misslyckades. Då bestämde jag mig bara för att nu mår jag såhär och jag är inte glad, inte just nu i alla fall. 
Med andra ord så bearbetade jag allt helt enkelt ;) och idag när jag sitter här och tänker tillbaka på vad som egentligen hände så skrattar jag nästan åt allt. Men det kanske jag inte hade gjort om jag inte tillåtit mig själv att va ledsen och nere ett tag?!
Jag har lovat mig själv att aldrig mer vara sådär ledsen igen i alla fall inte sålänge jag, min familj, släkt och vänner mår bra, då är jag världens lyckligaste Mia och ni vet att jag älskar er över allt annat på denna jord.

Lyckliga gatan helt enkelt där vi fångar den som faller och älskar varandra tills döden skiljer oss åt...

"Every wall is a dorr-Ralph Waldo Emerson"

love / Mia ♥