Idag skulle min morfar, Bengt fyllt 76 år. Tyvärr så dog han för 11 år sen.
Hos oss lever han kvar och det kommer han alltid göra. Min morfar var en fin människa, ett hjärta av guld och världens snällaste.
Kommer ihåg när jag var liten och morfar passade mig vid poolen. Vi sprang från den lille till den store tillbaka till den lille och så höll jag på i flera timmar och han sprang glatt efter. Eller när Martin och jag virade in honom i toapapper när han sov. När Martin och jag sprang i och snodde Mars choklad på deras hotellrum. När vi ALLTID sparkade morfar i fia med knuff!!


Mamma och pappa är på väg ner till Malmö nu och ska lägga blommor på hans grav tillsammans med mormor.
Jag önskar att jag också kunde va där....


Jag vet att morfar lever vidare och finns vid vår sida men gud vad jag saknar honom...han togs ifrån oss på tok för tidigt!!!


<3 <3 <3